Jag förstår inte dig. Inte alls faktiskt. Och jag är inte säker på att jag hör hemma här. Och jag känner mig lite skrämd av hela den här grejen att göra ett varumärke av sig själv, som verkar vara så himlarns och väldigt populärt i vår generation. Men… Jag gillar att prova nya saker. Och jag älskar idén om att få vädra mina tankar och åsikter fritt. Så jag kommer att hoppa på blogg-tåget en liten stund. See what all the fuzz is about, så att säga. Vi får se vart det tar vägen. Ingenstans, kanske.
Eftersom jag är helt ointresserad av mode… Jag menar helt och fullständigt ointresserad, på riktigt. På den nivån att jag inte kan skilja senapsgult från höstorange, inte vet vad slacks är för något, och inte fattar varför poncho inte alltid är på modet. Och eftersom smink aldrig har varit min grej. Vad är egentligen skillnaden mellan en bb cream och en foundation, och for the love of fuck, kan någon förklara för mig vad mineralpuder är för något? Eller vänta, nej fan, gör inte det. Jag bryr mig inte tillräckligt för att lyssna. Jag har inga barn och är helt ointresserad av diskussioner kring hur man uppfostrar skitungar, och heminredning är jag helt enkel bara helt fruktansvärt dålig på. Alltså usel. Det är inte ens kul, det är bara hemskt.
Eftersom allt detta, så har jag för avsikt att helt enkelt kasta dig, kära läsare, rakt in i min verklighet. Det kommer att vara ärligt och ibland kanske lite utanför vad som skulle kunna anses vara kutym. Så ärligt att jag kommer att göra det tämligen anonymt. Mest för mammas skull. Men innan vi börjar, låt mig erbjuda dig lite kontext:
Jag identifierar mig som kvinna. Jag är någonstans mitt emellan 30 och 40 år gammal. Jag läser ett långt och krävande program på ett universitet som inom en hyfsat snar framtid, med lite tur och mycket hårt arbete, kommer att ge mig en yrkesexamen. Vid sidan om detta har jag ett arbete på deltid. Jag är singel och feminist och jag älskar män. Jag bor i Stockholm och jag delar min tid mellan studier, arbete, dejting, en del festande, och allt det där andra som människor gör i sin vardag.
Den här bloggen kommer inte, absolut inte, att handla om mode, mat, bakning, heminredning, familjeliv, virkning (även om jag faktiskt råkar vara rätt så bra på just det), eller några av de där andra sakerna som andra skriver så bra om. Det kommer att vara ett besök i min vardag, på gott och ont, och jag kommer att på ett mycket själviskt sätt att använda det som en ventil för att vädra hur jag tänker kring olika saker.
Menskoppar till exempel. Världens bästa uppfinning, och jag älskar den. Men de dagar jag blöder kraftigt är jag ständigt orolig att det ska läcka och så får jag springa på toa en gång i kvarten och dubbelkolla. Och då kan jag inte låta bli att tänka att folk kanske tror att man har andra problem. I tvåan liksom. Eller urinvägsinfektion eller så. Så ett par dagar i månaden har jag ont som ett helvete, springer på toa i tid och otid, och kan inte låta bli att oroa mig lite för hur andra tänker kring det. Herregud, det är som att man aldrig lämnat högstadiet. Och så är jag för snål och envis för att använda tamponger. Det är utmattande. Men har ni sett den där libressereklamen med tjejer som faktiskt blöder? Den är fantastisk.