Jag HATAR när de slaknar! Det är hemskt. Jag tror alltid att det är jag. Det är säkert jag. Det är nåt jag gör, eller inte gör, eller är, eller inte är.
Herregud, tänk om jag luktar konstigt.
Hur vet man vad det beror på? Det är ju inte som att han kommer att säga det. ”Jo, baby, det är nog så att det är du. Jag tycker att det är rätt så osexigt att din mage inte är alldeles platt. Den guppar omkring en massa när du rider mig. Ja, jag är kanske en utseendefixerad och vidrig person i största allmänhet, men det där är fan avtändande så ja, det är du.” Nä. Inte ens plausibelt.
Men allvarligt, hur vet man? Ibland blir jag så våt att jag knappt själv känner vad som händer där nere! Tänk om han inte känner ett jävla skit? Tänk om det är som att röra runt med kuken i en massa vattning jello bara?
Ja. Jag fattar såklart att det är jobbigt för kukbäraren i fråga också. Och jag försöker vara cool de gånger det händer och bah ”jaja, det är sånt som händer”. Medan min fitta snopet undrar vad fan det var som hände, ”vaffan, I was just starting to get mah groove on här”, och min hjärna bah ”vi duger inte vi duger inte vi duger inte, imorgon går vi till gynekologen och frågar allvarliga och pinsamma frågor, på vägen köper vi en livtidsförbrukning av sb12, och från och med nu är kaloriintaget per dag max 800.”
Och nånstans här brukar jag bli lite hungrig.