Vanilla with a twist

Kommentera
 

Nybörjare i en värld full av kinks. Jag kommer in i en industrilokal och inser direkt att jag är överklädd i mitt minimala linne och min nästan muskorta kjol. Den kvinnliga bartendern är klädd i gaffatejp och den första person jag möter har fyra eller fem olika piskor som hänger i bältet. Jag går direkt till baren och beställer kaneldoftande sprit i små glas. Mannen med piskorna kommer fram och pratar med mig. Han är trevlig och förstår att det är mitt första besök. Jag får känna på piskorna och han berättar utförligt om var och en av dem. Det hela känns rätt så märkligt. Men trevligt ändå.

Jag möter min dejt i vardagsrummet. Vi sitter i en soffa tillsammans med några andra par. Pratar, skrattar, dricker, och röker. Det är som vilken fest som helst. Nästan. Skillnaden ligger i val av klädsel eller avsaknaden av densamma, i att flera gäster har sin partner i koppel, i att ett par i en soffa hånglar så intensivt att det vilken sekund som helst ser ut att kunna utvecklas till ett fullt penetrerande samlag. Och ingen höjer ens på ögonbrynen. Det är rätt så befriande och hemskt trevligt, måste jag säga. Och min dejt är larvigt snygg i skjorta och kavaj. Larvigt snygg.

Den underliggande tanken inom communityt, såvitt jag förstått det, är att allt är ok och att alla får vara med. Det du gillar är kanske inte samma sak som det jag gillar, men det du gillar är ok. Du är ok. Jag är mycket förtjust i att se världen på det här sättet. Det känns härligt. Och sen.

Bartendern kommenterar att min bröstvårta håller på att rymma, och tar sig friheten att flytta tyget på mitt linne så att den lyckas. Jag känner mig lite förvånad men stämningen är lekfull och jag är inte jättebesvärad, så jag protesterar inte. Han tar fram två nyp-grejor, uppenbart designade just för bröstvårtor och jag skrattar och säger ”aldrig i livet, det blir inget med det där”. Han lyfter på ett ögonbryn. ”Du står i min bar”. Jag skrattar. ”Well. Det är fortfarande min kropp.” Mitt sällskap lägger sin hand runt min midja, flinar mot killen i baren och säger ”Nu går vi baby”.

Så. Alltså. Även i en värld där alla är fria att välja själva vem de vill vara, där det inte bara finns en acceptans och öppenhet för det som är avvikande, det till och med uppmuntras. Även där bedöms jag utifrån mitt kön, min klädsel, mitt umgänge. Det förutsätt, såvitt jag kan förstå till stor del enkom eftersom jag är kvinna, att jag är undergiven och att jag gillar smärta. Vad värre är, så tas det också för givet att jag saknar kroppslig integritet och att det är fritt fram för främmande personer att ta för sig av mig. Som om jag vore en frukostbuffé på ett hotell där alla gäster får äta. Det påverkar mig inte så mycket, rent känslomässigt. Det här har vi pratat om, ni fattar. Men det är intressant om en vill problematisera kring det. Jag tror visserligen att just den här situationen präglades en del av mitt sällskap och att bartendern i fråga vet vilken läggning han har, och sedan drog slutsatser om mina preferenser utifrån det. Förmodligen så hade det också varit helt ok om jag bara sagt att det där inte är min kink.

Men det är spännande hur vi alla människor är likadana, även när vi gör vårt bästa för att vara bättre, och oavsett vilken kontext vi befinner oss i.