Jag hör ibland hur människor säger saker som att andra är mytomaner, pratar om hur andra "ljuger så att de tror sig själva", "verkar ljuga tvångsmässigt", och "ljuger för sig själva". Och de talar om det som om det handlar om något andra gör, något som är dåligt, och något de aldrig själva skulle göra.
Det slog mig idag att sanningen är att vi alla gör det. Hela tiden.
Du vet de där tankarna som snurrar i ditt huvud hela dagarna, bruset som pågår medan du diskar, hämtar ungarna på dagis, lagar middag, tittar på tv, åker buss, eller går omkring på Ica och klämmer sönder avokado. De där tankarna som är manifestationerna av dina antaganden kring hur världen ser ut, de där värderingarna som är så djupt rotade i dig att de inte ens verkar vara vara just värderingar utan snarare sanningar. Är du alldeles, alldeles säker på att de är sanna? Eller är de bara tankar? Och är du alldeles säker på att bara för att du tänker det så är det sant?
skriven
hmm du har en poäng