Alltså… Man är ju två när man knullar. Oftast, om jag har förstått det rätt. Även om varianter på det där förstås förekommer. Så då undrar jag lite varför det är jag, som kvinna, som måste vara den ansvarstagande parten? Hur fan är det möjligt att det så ofta är jag som är ansvarig för att det inte görs tveksamma riskanalyser och fattas tvivelaktiga beslut när kåtheten hänger tung i luften och två personer inte vill någonting annat än komma varandra så nära som det är fysiskt möjligt? JAG är ju för djävulen lika kåt som han! Det är faktiskt inte så att män har exklusivitet på att fatta idiotiska beslut när de är sexuellt upphetsade. Och det är inte heller så att det är omöjligt att fatta vettiga beslut när en är kåt. Jag har gjort bägge.

Jag förstår att ni kanske tänker att det värsta som kan hända är att ni tvingas äta en antibiotikakur på ett par veckor om olyckan skulle vara framme. Jag förstår att ni kanske inte känner någon som helst skam i att tvingas kontakta era sexuella partners från det senaste året och lämna det glädjande beskedet att de också måste gå och klamydiatesta sig. Well. Här kommer några grejer som jag tänker på, när jag tänker på konsekvenser.

”Hej, fantastiska man som jag valt att vara naken med för att jag tycker att du är underbar. Jo, det är så att jag kanske har smittat dig med en könssjukdom. Eller så är det du som har smittat mig. Jag vet inte så noga, men jag har en i alla fall, så det finns en risk att  du också har det. Ja, det stämmer, jag har legat med andra än du. Ja, utan kondom. Jo, du är visst speciell. Ok, det går bra att du är sur. Nej, jag ska aldrig höra av mig igen.”

När en tar alla de andra testerna också, och den vidriga väntan på hiv-resultatet. 2 veckor av ångest.

När en inser att en är gravid. Kanske är det ett lätt beslut. Kanske är det inte det. Ambivalensen.

När en bestämmer sig för att göra en abort och känner sig som den ensammaste personen i världen. Ska jag berätta? Jag har ju redan bestämt vad jag ska göra, och hans åsikt är irrelevant. Så varför ska jag berätta? Vad ska han göra med den informationen? Varför vill jag att han ska veta? Det är ju inte som om han kan göra något åt det. Och han kommer förmodligen också att känna saker. När en inser att det enda skälet till att en vill berätta är för att någon ska dela ångesten med en. Att en inte ska vara så satans ensam. Insikten om hur egocentrisk en är.

Det logistiska aber som en abort innebär. Föst att försöka få tag i någon på telefon. Sedan att boka en tid, som för övrigt aldrig är ”kan du komma imorgon” utan snarare 10-14 dagar fram i tiden. Kul att gå omkring och bli mer gravid liksom. Bröst som ömmar, en libido som svajar, med lite otur illamående och kanske hinner det tillochmed bli lite mage. Kul. Sen ska det göras. Då kan en antingen riskera livhanken och bli sövd samtidigt som de gräver omkring inuti en. ”Skrapning”. Låter ju trivsamt. Eller så får en piller som avbryter graviditeten. Det innebär i praktiken att man framkallar missfall, vilket innebär blödning. Ibland med klumpar. Ibland ganska mycket. Det är tydligen förbjudet att använda tampong i tio dagar efter det.

En bra sak är att en får äta nutella med fingrarna direkt ur burken vid graviditet, oavsett om den är oönskad eller inte.

Alla responser en kan få. Det finns så mycket dumt. Tips på två som alltid är rätt är ”Är du ok?” och ”Kan jag göra något?”. Jag hade önskat mig ”Vill du att jag ska komma över?”, men det är ju bara jag. Det kan komma så otroligt mycket dumt. Tips på saker som kan vara vettigt att undvika att säga:

”Är du säker på att det är jag?” Meh. Idiot. Annars hade jag väl inte ringt dig? Eller?

”Men hur har det gått till? Jag kom ju på det där andra, superfiffiga stället.” Men INTE FAN VET VÄL JAG?? Du läcker väl, ditt jävla klossmongo. Vad är det för idiotisk fråga? Och hur fan ska jag svara på det tycker du?

”Oj. Nu blir jag lite nervös/rädd.” Mm… det är så dags nu hörrudu.

Det finns säkert tusen till. Kan vi inte bara vara överens om att ni begränsar er till de två som faktiskt funkar, alltid? Man kan prata om allt det där andra senare. Inte allt kanske, förresten. Men mycket.

 

Jag har alltid kondomer i väskan. Och jag säger alltid till om kondomer. Det är självklart för mig. Jag får ibland motfrågan om jag inte äter p-piller. Suck. Nej, jag stoppar inte i mig en massa hormoner som fuckar upp en massa andra saker bara för att vi ska knulla utan kondom och ändå riskera könssjukdomar. Och jag vill fucking inte prata om det! Inte där och inte då. Vill du veta mer om mina tankar kring det där så kan vi ta det över en middag eller en fika. Men inte när jag vill knulla. En sådan diskussion är ett mycket effektivt sätt att döda min kåthet. Och. Det är ju helt sjukt att det ens är ett argument. Jag fattar det som om män är mer rädda för graviditeter än för könssjukdomar, medan jag är mer rädd för könssjukdomar än för graviditeter. Eftersom könssjukdomar kan förstöra mina chanser att någonsin bli gravid. Medan de flesta män tydligen mest är livrädda för att någon ska påtvinga dem ett föräldraskap de inte vill ha. Men ändå inte så rädda att de kan tänka sig att ta lite ansvar under själva knullandet. Det är så skevt och så jävla konstigt.  

Det absolut osexigaste jag vet är när jag tvingas avbryta, mitt i kåt-mode, för att ha en diskussion om att jag inte vill bli gravid, och att jag inte är så sugen på att få några könssjukdomar. Jag vill absolut inte prata om det då. Och jag vill inte prata om hur många andra partners jag har eller har haft på sistone, och jag vill verkligen inte prata om dina. Och hur kommer det sig att du tror att jag bara ligger med dig förresten? Eller att jag skulle kunna tänka mig att inte skydda mig med dig, fast jag skyddar mig med alla andra? När det är så fånigt tydligt att du föredrar att inte skydda dig, och jag har ingen aning om hur många partners du har. Ju tydligare det blir att du inte vill skydda dig, desto mer intresserad blir jag av skydd.

Och de män som bara plockar fram skydd utan att jag ens behöver säga något. Ni är så lätträknade men jävlar vad jag älskar er. Ansvar och respekt. Sexigt så inihelvete.

 

Nästa snubbe som knorrar när jag säger att jag vill skydda mig åker fan ut i trapphuset. Direkt. Jävla idioter.  

Safe is the new sexy

Allmänt En kommentar
 

Alltså… Man är ju två när man knullar. Oftast, om jag har förstått det rätt. Även om varianter på det där förstås förekommer. Så då undrar jag lite varför det är jag, som kvinna, som måste vara den ansvarstagande parten? Hur fan är det möjligt att det så ofta är jag som är ansvarig för att det inte görs tveksamma riskanalyser och fattas tvivelaktiga beslut när kåtheten hänger tung i luften och två personer inte vill någonting annat än komma varandra så nära som det är fysiskt möjligt? JAG är ju för djävulen lika kåt som han! Det är faktiskt inte så att män har exklusivitet på att fatta idiotiska beslut när de är sexuellt upphetsade. Och det är inte heller så att det är omöjligt att fatta vettiga beslut när en är kåt. Jag har gjort bägge.

Jag förstår att ni kanske tänker att det värsta som kan hända är att ni tvingas äta en antibiotikakur på ett par veckor om olyckan skulle vara framme. Jag förstår att ni kanske inte känner någon som helst skam i att tvingas kontakta era sexuella partners från det senaste året och lämna det glädjande beskedet att de också måste gå och klamydiatesta sig. Well. Här kommer några grejer som jag tänker på, när jag tänker på konsekvenser.

”Hej, fantastiska man som jag valt att vara naken med för att jag tycker att du är underbar. Jo, det är så att jag kanske har smittat dig med en könssjukdom. Eller så är det du som har smittat mig. Jag vet inte så noga, men jag har en i alla fall, så det finns en risk att  du också har det. Ja, det stämmer, jag har legat med andra än du. Ja, utan kondom. Jo, du är visst speciell. Ok, det går bra att du är sur. Nej, jag ska aldrig höra av mig igen.”

När en tar alla de andra testerna också, och den vidriga väntan på hiv-resultatet. 2 veckor av ångest.

När en inser att en är gravid. Kanske är det ett lätt beslut. Kanske är det inte det. Ambivalensen.

När en bestämmer sig för att göra en abort och känner sig som den ensammaste personen i världen. Ska jag berätta? Jag har ju redan bestämt vad jag ska göra, och hans åsikt är irrelevant. Så varför ska jag berätta? Vad ska han göra med den informationen? Varför vill jag att han ska veta? Det är ju inte som om han kan göra något åt det. Och han kommer förmodligen också att känna saker. När en inser att det enda skälet till att en vill berätta är för att någon ska dela ångesten med en. Att en inte ska vara så satans ensam. Insikten om hur egocentrisk en är.

Det logistiska aber som en abort innebär. Föst att försöka få tag i någon på telefon. Sedan att boka en tid, som för övrigt aldrig är ”kan du komma imorgon” utan snarare 10-14 dagar fram i tiden. Kul att gå omkring och bli mer gravid liksom. Bröst som ömmar, en libido som svajar, med lite otur illamående och kanske hinner det tillochmed bli lite mage. Kul. Sen ska det göras. Då kan en antingen riskera livhanken och bli sövd samtidigt som de gräver omkring inuti en. ”Skrapning”. Låter ju trivsamt. Eller så får en piller som avbryter graviditeten. Det innebär i praktiken att man framkallar missfall, vilket innebär blödning. Ibland med klumpar. Ibland ganska mycket. Det är tydligen förbjudet att använda tampong i tio dagar efter det.

En bra sak är att en får äta nutella med fingrarna direkt ur burken vid graviditet, oavsett om den är oönskad eller inte.

Alla responser en kan få. Det finns så mycket dumt. Tips på två som alltid är rätt är ”Är du ok?” och ”Kan jag göra något?”. Jag hade önskat mig ”Vill du att jag ska komma över?”, men det är ju bara jag. Det kan komma så otroligt mycket dumt. Tips på saker som kan vara vettigt att undvika att säga:

”Är du säker på att det är jag?” Meh. Idiot. Annars hade jag väl inte ringt dig? Eller?

”Men hur har det gått till? Jag kom ju på det där andra, superfiffiga stället.” Men INTE FAN VET VÄL JAG?? Du läcker väl, ditt jävla klossmongo. Vad är det för idiotisk fråga? Och hur fan ska jag svara på det tycker du?

”Oj. Nu blir jag lite nervös/rädd.” Mm… det är så dags nu hörrudu.

Det finns säkert tusen till. Kan vi inte bara vara överens om att ni begränsar er till de två som faktiskt funkar, alltid? Man kan prata om allt det där andra senare. Inte allt kanske, förresten. Men mycket.

 

Jag har alltid kondomer i väskan. Och jag säger alltid till om kondomer. Det är självklart för mig. Jag får ibland motfrågan om jag inte äter p-piller. Suck. Nej, jag stoppar inte i mig en massa hormoner som fuckar upp en massa andra saker bara för att vi ska knulla utan kondom och ändå riskera könssjukdomar. Och jag vill fucking inte prata om det! Inte där och inte då. Vill du veta mer om mina tankar kring det där så kan vi ta det över en middag eller en fika. Men inte när jag vill knulla. En sådan diskussion är ett mycket effektivt sätt att döda min kåthet. Och. Det är ju helt sjukt att det ens är ett argument. Jag fattar det som om män är mer rädda för graviditeter än för könssjukdomar, medan jag är mer rädd för könssjukdomar än för graviditeter. Eftersom könssjukdomar kan förstöra mina chanser att någonsin bli gravid. Medan de flesta män tydligen mest är livrädda för att någon ska påtvinga dem ett föräldraskap de inte vill ha. Men ändå inte så rädda att de kan tänka sig att ta lite ansvar under själva knullandet. Det är så skevt och så jävla konstigt.  

Det absolut osexigaste jag vet är när jag tvingas avbryta, mitt i kåt-mode, för att ha en diskussion om att jag inte vill bli gravid, och att jag inte är så sugen på att få några könssjukdomar. Jag vill absolut inte prata om det då. Och jag vill inte prata om hur många andra partners jag har eller har haft på sistone, och jag vill verkligen inte prata om dina. Och hur kommer det sig att du tror att jag bara ligger med dig förresten? Eller att jag skulle kunna tänka mig att inte skydda mig med dig, fast jag skyddar mig med alla andra? När det är så fånigt tydligt att du föredrar att inte skydda dig, och jag har ingen aning om hur många partners du har. Ju tydligare det blir att du inte vill skydda dig, desto mer intresserad blir jag av skydd.

Och de män som bara plockar fram skydd utan att jag ens behöver säga något. Ni är så lätträknade men jävlar vad jag älskar er. Ansvar och respekt. Sexigt så inihelvete.

 

Nästa snubbe som knorrar när jag säger att jag vill skydda mig åker fan ut i trapphuset. Direkt. Jävla idioter.