Som vilket jobb som helst?

Kommentera

Tänk om… det faktiskt finns individer som går igång på tanken på att sälja sex? Tänk om det var möjligt att göra det på egna villkor. Om det fanns oskrivna regler kring vad som faktiskt är till salu som skiljer sig markant från hur en, som utomstående och utan förankring eller erfarenhet från den världen, tänker på det i Sverige idag. Tänk om det inte var förenat med hot om våld eller direkt livsfara. Tänk om det inte per automatik var förenat med skam och skuld. Tänk om det inte sågs på som smutsigt och fult.

Skulle jag göra det?

 

Jag förstår ju naturligtvis att det är praktiskt ogenomförbart, eftersom synen på prostitution är så djupt rotad i vår kultur och den överhängande majoriteten av sexarbetare i Sverige med största sannolikhet utnyttjas på alla möjliga sätt. Det är förmodligen sällan eller aldrig ett genomtänkt och valfritt yrke. Ändå undrar jag, är alla alltid offer? Eller är det ett perspektiv som vi som inte är berörda tvingas att anta? Och tänk om det inte behövde vara så? Att det inte behövde innebära hot, monetärt och fysiskt utnyttjande, och skam?

 

Tro nu inte att jag inte förstår vidden av utnyttjande av både barn och vuxna. Jag erkänner det naturligtvis som extremt verkligt, och som fullständigt vidrigt och förkastligt. Jag förstår att majoriteten av sexhandeln i Sverige, kanske all sexhandel i landet, handlar om utnyttjande på ett sätt eller ett annat. Frågan är kanske snarare filosofisk eller retorisk mer än något annat. Måste det vara så? Skulle det kunna vara på något annat sätt? Kan man tänka på det annorlunda över huvud taget?

 

Jag funderar på om det ses annorlunda på prostitution i andra kulturer. Jag vet inte, jag har inte forskat utförligt i ämnet, men jag antar lite grann att det rimligtvis borde finnas i alla fall några kulturella skillnader. Kan det vara så att det finns kulturer där man ser på det som ett yrke som vilket som helst? Eller är det bara något som män som åker till sydostasien och har sex mot betalning intalar sig för att kunna leva med sig själva? Och OM det är så att det ses annorlunda på det, vilka skillnader finns det?

 

Jag funderar också på var gränsen går? Vad är prostitution? Om jag tex erbjuder mig att urinera på någon mot betalning, eller erbjuder att låta någon smeka och slicka mina fötter? Eller mitt kön? Eller om jag erbjuder mig att förnedra någon verbalt samtidigt som hen utför mina hushållssysslor? Om jag piskar någon mot betalning? Om jag låter någon piska mig? Eller om jag låter någon se på medan jag smeker mig och får orgasm? Är det skillnad om det sker på en skärm eller irl? Går det att definiera sexuella handlingar så precist? Och när blir det skamligt? Vid penetration? Det verkar luddigt, minst sagt.

 

Jag ska erkänna att jag har tänkt på det. Och jag tycker helt ärligt inte att det finns någon skam i det. Varken i fantasin om det, eller i själva utövandet av yrket, förutsatt att det är frivilligt förstås. Jag förstår naturligtvis också att så sällan är fallet, att människor utnyttjas på ett alldeles fruktansvärt och hänsynslöst sätt. Och jag förstår också att det med största sannolikhet kan spåra ur fort som fasiken även om det var frivilligt till en början. Och jag förstår hur det finns en missuppfattning kring att man betalar för en tjänst, att det kan vara lätt att tro hur det översätts till att man köper någons kropp och att det således betyder att man är fri att göra som man önskar med den. Jag tror att missuppfattningen kan vara beroende av den generellt accepterade synen på prostitution överlag i vår kultur.

 

Och det är här jag börjar skämmas. För det är här någonstans jag börjar inse hur jag bidrar till problemet. Jag tar inte emot pengar till taxi av män som jag träffar för casual sex. Aldrig. Det skulle aldrig falla mig in. Och jag blir stött när jag blir erbjuden betalning för att ha sex med någon. För jag är ju ingen hora heller.