Jag tappade det lite på min syster här för ett tag sen, när hon lade ut en inte särskilt smickrande bild på mig på sociala medier. Hon hade visat mig bilden innan och jag hade berättat att jag inte tyckte om den. Min åsikt var tydlig. Det är möjligt att jag gjorde en äcklad min och sa något extremt opassande och politiskt inkorrekt. Om jag varit en sämre människa så hade jag kanske sagt att jag såg lite utvecklingsförstörd ut.
Men det skulle ju jag aldrig säga. Eftersom jag vet att sådana omskrivningar inte är roliga hur roligt det än låter. Och det heter faktiskt inte ens så. Det heter att en har en intellektuell funktionsnedsättning sådeså.
Okej, jag sa det. Förlåt. Hur som helst!
Systern blir i vanliga fall fullständigt vansinnig på människor som lägger ut bilder på henne utan att hon fått godkänna dem. Och så gjorde hon sådär ändå. För hon var alldeles för självupptagen för att notera något annat än att hon naturligtvis var jättesnygg på den. Jag blev skitsur och tvingade henne att ta ner den. Och när hon hade gjort det så var jag fortfarande ledsen för att; 1) Det var redan 45 personer som gillat den, alltså minst 45 personer som sett den och 2) Flera av dem hade kommenterat saker som ”snyggingar” och liknande, vilket gör mig förbannad och ledsen för att; 1) De ljuger och 2) Vilka fler gånger ljuger ni, era fucktards?
Vad stökigt det blev nu med alla siffrorna. Jaja, ni är tillräckligt begåvade för att hänga med, åter till originalsiffersystemet. 3) En av personerna som sett och gillat bilden var C. Jag vill gärna ligga med C. Jag skulle inte ha något alls emot att ligga med honom varje dag. Det skulle hjälpa min sak om han också skulle vilja ligga med mig. Och det lär han ju inte vilja om jag ser helt jävla utvecklingsförstörd ut tänker jag. Det verkar ju helt orimligt. Och 4) Är jag verkligen sådär fet?
Låt den där sista sjunka in lite. Smaka på den en stund. De flesta kvinnor jag känner vet precis vad det där är. Insikten landar i frontalloben, signaler skickas ner till det limbiska systemet och vidare ut i kroppen. Landar i magen som en sur och äcklig gammal strumpa, lämnar ett lager av obehag efter sig under huden på vägen dit.
”Är jag verkligen sådär fet?”
Det är en osande jävla strumpa är det.
Jag hatar att jag är så självmedveten och generad och fucking påverkad att jag tvingade henne att ta ner den satans bilden. Och jag tänker träna två pass om dagen från och med nu, och imorgon tänker jag inte äta mer än 600 kcal. Jo det är klart jag tänker. Jag är väl inte tolv heller. 800 får det bli.
(För övrigt så finns det gott om inte särskilt smickrande bilder på några av de absolut vackraste människorna i världen. Just sayin’.) Och ändå. Infoga ledsen smiley.