Men hörni. Vaddå KK?
På riktigt, är vi tolv eller? Det finns så många olika sätt en kan uttrycka sig på!
En kan säga att vi träffas, men att vi inte ännu vet var vi står i förhållande till varandra. En kan säga att vi är i ett öppet förhållande, eller i ett polyamoröst förhållande. En kan säga att vi är vänner, och ibland, när andan faller på, hamnar vi i säng. Eller så kan en säga att en är i en sexuell relation med någon. Det är möjligt att det bara är varianter på en och samma sak, jag vet inte, men för mig är semantiken viktig, och jag ogillar kraftigt termen knullkompisar. Min hud knottrar sig lite, det smakar illa i munnen, och jag känner mig lite... hur ska jag säga... illa berörd helt ärligt. Knullkompisar? På riktigt? Är det möjligt att få det att låta mer infantilt och ogenomtänkt eller? Och vad tusan innebär det egentligen?
Min erfarenhet säger (och detta är endast egen empiri, kraftigt präglad av mina egna fördomar och antaganden, och behöver således naturligtvis inte representera några som helst generella sanningar) att det är ett paraplybegrepp för att slippa ta ansvar. Den uttalade intentionen är naturligtvis en annan. Den brukar oftast handla om en önskan om enkelhet (läs; avsaknad av drama). Hur det än är så är det, enligt mitt sätt att se på det, fånigt och naivt.
Om vi är knullkompisar så innebär det att vi båda är fria att ligga med andra, och oftast finns det en tyst överenskommelse (iallafall hos den ena parten) om att det inte finns några krav på öppenhet kring det. Det innebär också att när någon av oss inte vill fortsätta ligga med den andra, av det ena eller det andra skälet, så kan en bara sluta. Så är det ju visserligen i de allra flesta relationer, men skillnaden här är att den avbrytande parten inte behöver prata om det särskilt mycket. Kanske inte alls. Det ska vara möjligt att bara glida därifrån, slinka ut genom det gläntande fönstret mitt i natten, med en annan människas doft på sin hud, och dagen efter inte behöva vidröra ämnet särskilt mycket. Eller alls. Det inkluderar att plötsligt kunna sluta höra av sig, svara undvikande på frågor om att ses för att sedan inte svara alls, alternativt sluta svara på försök till kommunikation över huvud taget. Det är charmigt eller hur? Då känner en sig jävligt het, när en är den som skickar sms om att "jag saknar din kuk baby", och inte får något svar.
Det finns liksom inga krav på att en ska behöva erbjuda någon form av förklaring till vad som hänt eller på vilket sätt saker har förändrats. Det är inte meningen att det ska finnas några känslomässiga band eller krav, det är ju själva grundidén på något sätt. Men även om en inledningsvis inte är sårad eller så, så finns det ju en uppenbar risk att det förändras med kraft så fort "Hey baby, jag vill träffa dig snart" blir hängande i cyberspace utan respons.
Det som verkligen retar mig med det är att det är helt förbjudet att ifrågasätta ett eventuellt uppbrott eller känslomässig reaktion på valfri situation. Man får inte bli ledsen eller arg eller sårad, det är dealen. En vill kunna göra slut utan drama. Well guess what. Att bli avvisad gör ont och är sårande för de allra flesta i någon mån. Oavsett grad av förälskelse. Varför är det inte ok att bli ledsen? När i helvete slutade det vara ok? Men hur som helst. Som jag ser det så är dealen att man ska kunna bryta upp utan att adressera frågan nämnvärt, och den mottagande parten är mer eller mindre förbjuden att ha en känslomässig reaktion, än mindre respons. Och om det blir så ändå, så behöver den som är ansvarig för eventuella övertramp alternativt initiativtagare till uppbrott inte ta något ansvar. Och nej, jag menar inte att man ska ta ansvar för någon annans känslor, men jag tycker att det hör till hederlig jävla hyfs att förvalta förtroendet som det innebär att vara naken med någon och närvara vid stunder av total hängivelse, med lite jävla känsla, empati och ansvar. Är det verkligen alldeles för mycket begärt?
För om en inte gör det så är man väl inte kompisar? Det är väl inte vänskap?
Det är dumt och naivt är vad det är. Och fegt. Skärpning för fan. Kliv in i vuxenvärlden. Ta lite jävla ansvar för vad du evokerar i dina vänner.
Fnys.